tidigare i "without you, I can't live!":

-Haha, lycklig eller? hörde jag hanna säga och jag snurrade runt ett halvt varv till jag kunde se henne.

-Men ja!? hur visste du att det skulle finnas en w.i.c? för det såg man klart och tydligt på henne

-Haha! jag har ju alltid tjatat om det på mamma så hon tyckte vi kunde fixa det här. hon log, jag log och jag slängde min resväska i sängen och öppnade den. nu hade ju jag och zayn bytt väska så jag förväntade mig att mitt kort skulle ligga där. men det gjorde det inte, istället låg där en lapp över min munkjacka. jag läste lappen och jag tror att jag slutade andas ett tag..

---

 

amandas perspektiv:

Jag läste lappen flrea gånger om och om igen men fick inte riktigt in det som stod där. men det stod verkligen: "0705503902 call me maybe?// zayn, the man who took your bag ;)" hanna måste ha sett hur chockad jag såg ut för hon kom fram till mig och frågade:

-Vad äre? med en aning orolig ton. när hon kom fram ittade jag upp på henne och jag såg hur hennes ögon flög igenom texten, hon var tyst ett tag innan hon kolla tillbaka på mig.

-Det kan inte vara sant?! sa hon, eller ja, mer skrek. Hon började hoppa upp och ner medans jag kollade på henne. Jag kunde inte heller hålla mig längre så jag tog upp lappen och pussade på den innan jag också började hoppa som ett fån. Efter ett tag slängde vi oss i sängen för att vila efter allt skrik och hoppande. Vi låg båda på rygg och andades tungt. Jag kollade på hanna och där låg hon och sov.  Jag skrattade till lite och kollade på mobilen som visade 01:36. Jag slöt ögonen jag med och innan jag somnade tog jag ett hårdare tag om lappen från Zayn och slöt sedan ögonen.

Morgonen där på (fortfarande amandas perspektiv)

Jag vaknade av en hård duns bredvid mig, jag vände mig om och väntade mig en hanna där men det fanns det inte. Jag rullade över sängen tills jag kom till andra sidan där Hanna somnat. Jag böjde mig över sängkanten och kollade ner. Och där låg hanna och tog sig för huvet.

-Haha, vad håller du på med? frågade jag och försökte kväva mitt lilla fnitter som snart skulle sippra över.

-Ajj.. Aj.. fick jag som svar. Jag flinade och reste mig upp. Gick av sängen och gav hanna en hjälpande hand.

-Här! sa jag och hon tog min hand, jag trog upp henne så hon stod på benen igen.

-Tack, sa hon och började gå ut ur rummet.

-Kom, vi äter frukost. sa hon lite högre innan man hörde henne dunsa ner för trappan.
Jag sprang efter henne och kom ner i köket tröttare än vad jag vaknat, tack vara trappan som kändes oändligt lång!

-Vad du ser trött ut? retades Hanna när hon såg mig. Jag slog till henne löst på aarmen och satt mig bredvid henne på en av barstolarna runt köksön. Plötsligt hörde man en signal från hannas mobil, det stod ett nummer och Hanna sken upp när hon såg det, hon tog upp mobilen och svarade:
-Hello? det blev tyst och man hörde en ljus röst från telefonen.

-Oooh! thanks!

-Yes, of course!! byeee, hon la på och log stolt mot mig. men gud, vad har hon nu gjort?

-Vem var det? frågade jag men ett snett leende.

-Åh, bara kvinnan från en arbetsplats, JAG HAR FIXAT ETT JOBB ÅT DIG! OCH LÖNEN ÄR SKITA BRA! Det sista skrek hon ut! Ja, jag visste själv att jag inte hade mycket pengar, vi hade slösat nästan allt på möblerna och Hanna hade väl förmodligen använt en del av det till w.i.c:ena. Jag visade upp min rad med tänder och slog ut armarna. Hon kramade mig hårt och länge men bakom mitt leende kände jag mig, ja, jag vet inte, bara ledsen över att Hanna trodde att jag var så fattig att jag behövde börja jobba första dagen!

---

heeej, och ja, vi vet sjukt kort kapitel men vi orkar bara inte längre men planer har vi, vi har typ planerat 30 kaptel fram, om inte meeeeer! men kommentara nu för vi ska försöka få ut ett gäng kapitel imorgon! vi kör jätte gärna länkbyte med er också! pussssssssssssssssssssssssss!!!!