Kap 21 - I can't..
Jag satt framför teven med mobilen i handen och scrollade ner genom facebook. Hanna satt bredvid mig och kollade på teven. En ruta där det stod: "Zayniiee har lämnat ett röstmeddelande, klicka på 'spela' för att lyssna" avbröt mig när jag läste en status. Jag klickade på spela och tog mobilen vid örat när jag hörde zayns röst säga: "Hey this is Zayn, you obviously had blocked me but it works to talk like this. I just hope you hear this. Yeah you did not call once and feel no pressure but I've talked to Perrie and she understood my situation and on Sunday, then in 3 days we will have a concert here in London, I leave a VIP ticket for you in the mailbox. Are you there I know I get a second chance, you are not there, I know, it's over.." 'pip' meddelandet var slut och jag tog bort iphonen från örat och log mot telefonens skärm. Jag hörde en bil stanna utanför vårt hus och snabb som blixten sprang jag till dörren och kollade ut genom kik hålet. Jag såg Zayn lägga i nått i brevlådan innan han brummade iväg med sig sportbil igen.
Jag rusade ut & kollade i brevlådan, 2 biljetter till konserten, gud, jag hade helt glömt bort den! Det har bara gått 2 minuter men ja. Så fort jag kommer in i rummet med biljetterna i handen utbrister Hanna...
-OMG! Justin Bieber!? Katy Perry!? Nej, LADY GAGA!?
-One Direction, svarar jag lågt.
Hanna som just var otroligt uppspelt slappnade plötsligt av, säkert för att vi nästan var bästa vänner med dem.
-Men Zayn.., ni hade ju bråkat? Så du förlät honom? frågade hon glatt.
-Nej, men tydligen så måste jag gå på deras konsert för ja, & om jag inte kommer blir de ett nej, tydligen.
-Åååh, vad romantiskt! utbrast Hanna.
När jag tänkte efter så tyckte jag att det var mer löjligt, kan jag inte bara berätta för honom? Varför göra det så komplicerat? Nu kom jag på det, jag hatade att göra saker komplicerade. Jag valde att inte svara & bara gå upp på mitt rum. Jag gick in & la mig i sängen, slängde en blick på klockan som visade 17.45.
Jag hade bara suttit & tänkt med skön musik i öronen. & jag hade inte kommit fram till något.. Zayn är sjukt underbar.. Men vem vet.., han kanske är otrogen igen, & igen.. Jag vet inte om jag kan lita på honom...
Jag måste prata med någon.. Precis i det ögonblicket kom Hanna in.
-Hej.. Vad sägs som middag? frågade Hanna försiktigt.
-Jo.. Visst, men.. Tycker du att jag ska gå på konserten? frågade jag henne.
-Ja, han är värd det! utbrast Hanna.
Jag som höll på med mitt hår började titta upp på henne.
-Ja, kanske det.. Men jag tror att jag skippar maten, ät du. mumlade jag.
Det kändes egentligen inte rätt att gå på konserten, jag behöver någon annans åsikt. ISABELLE! Henne hade jag inte pratat med på kanske 3 veckor nu!
Så jag slog in hennes nummer och väntade, 1 signal, 2 signaler, 3 signaler..
-HELLO AM! utbrast Isabelle.
-Hello buddie, sade jag & flinade.
-Vas happenin'? frågade hon & det fick mig att tänka på Zayn.., Zayn..
-Yeah, vas happenin', its a thing about Zayn I want to talk with you about. mumlade jag.
-Yeah, vas happenin', its a thing about Zayn I want to talk with you about. mumlade jag.
-Oh. What?
-He had a another girlfriend.. började jag.
-DAFUQ!?
-Yeah, and..
Jag berättade allt som hänt och Belle blev tyst en stund.
-For fame.. NONO nothing, I mean i think that you gonna go to that concert! sade Belle självsäkert.
Jag humade & sade hejdå till Belle för att sedan lägga på. Allt var så himla komplicerat, det jag inte alls gillade! Så jag slöt ögonen & tänkte.
Jag satt i pibliken på One Directions konsert, brevid mig hade jag Hanna. Det var dags för sista låten, Gotta be you.
-Amanda.. Come up here! sade Zayn i mickrofonen, jag gjorde som han sa och satte mig på en pall. Liam startade & nu var det Zayns solo. Han sjöng & tillslut näsmade han sig mitt ansikte & kysste mig. När låten var slut ställde jag mig upp & log som ett fån.
-Thank you for being here! An big applouse for my girlfriend, Perrie!
Jag vaknade av att solen lös genom mitt fönster, & jag visste hur jag skulle göra. Aldrig att jag skulle gå på konserten! Jag ville inte bli krossad igen. Jag gick ner till Hanna som hade gjort frukost.
-Godmorgon sömntuta, klockan är 07.34, konserten börjar klockan 12.00, så vi har gått om tid!
-Jag tänker inte gå. mumlade jag fram.
-Va!? utbrast Hanna.
Jag nickade och tog mackan som låg framför mig. Under frukosten var det en tystnad, en pinsam tystnad.
När jag var klar gick jag in på mitt rum, & kände mig så emo.
Hannas Perspektiv:
Jag fattade inte varför Amanda inte skulle gå?! Hon & Zayn var ju perfekta för varandra! & jag visste att jag var tvungen att gå själv nu.. Hellskotta.
Nu var klockan 14.06 & jag var påväg backsage för att prata med Zayn.
-Hello! utbrast Zayn. What, where are Amanda?
-She didn't came.
-But, I thought she was here .. That she might only was the bathroom, or something.
-Sorry.. sade jag & kramade Zayn.
-Wait Hanna, I have an idea..
Hej! Förlåt för tråkigt kapitel med massa depp & skit, men man måste ha ett ''mellankap'' eller ja, det tycker jag, det för att det ska bli bra. 7 kommentarer för nästa!
Kommentarer
Postat av: Nathalie
Jättebra! :D
Postat av: Isabell
Jättebra!!! :D
Postat av: Emma
Jättebra som vanligt! :D
Postat av: Nathalie
grymt!:)
Postat av: Anonym
Jättebra :D
