-Thanks! sa jag och log. Han log också och det såg ut som om han döljde nått, något som jag borde få reda på. Men liksom vad skulle den kända Zayn Malik från one direction dölja för mig. Vi hade aldrig träffats förut. Efter en stunds tystnad tog zayn fram två lappar och skrev sin autograf på varje. Jag och Hanna fick varsin och Zayn log stort och hans fina chokladbruna ögon tindrade av solen som lös in genom ett fönster. Det var ett perfekt ögonblick. Mina tankar gick över till det jag drömt om i så många år men jag skakade på huvet och viftade bort det som är helt omöjligt. Zayn skrattade till lite. Hans mobil plingade till och han tog upp den.

-Oh its Paul. I must go away to the studio again. But it was nice to meet you. Even with these kinds of this event! Han log. Jag log. Och jag kunde gissa att Hanna också log. Ett perfekt ögonblick uppstog igen mellan mig och Zayn innan han vände sig om och gick ut ur rummet.

hannas perspektiv:

Gud! Zayn Malik hade nyss vart i samma rum som mig och Am, vi hade fått varsin auto av han och vi hade till och med pratat med han! eller ja, Amanda hade pratat med han. Och Zayn var ju så himla mycket snyggare än dom bilder jag sett på facebook, och twitter! Fast min favorit är väl Niall. Mina tankar flög bort när jag hörde någon skika ett glädjetjut. Jag vände mig om och där stod Am på en stol och hoppade upp och ner med Zayns autograf som hon fick.

-Haha vad gör du? frågade jag med en aning trött röst

-Men hallå? vi har ju träffat Zayn! Zayn Malik från One Direction! skrek hon. Det hördes tydligen ut för kvinnan som vi pratat med tiidigare kom in och tittade surt på oss.

-Oh! sorry! sa Amanda och nu lite tystare. Kvinnan log ett ansträngt leende, det märktes att hon inte gillade ungdomar. Hon gjorde en gest ut ur rummet och Am hoppade snabbt av stolet, tog tag i sin väska och gick ut. jag tog min väska jag med och gick efter henne. hon hade nu börjat gå lite fortare till en taxi gubbe som stod utanför en taxi med en skyllt där det stod: persson & ericsson han hade stavat mitt namn fel, det stavades med x men jag orkade inte bry mej så jag fortsatte gå efter Amanda tills vi kom till gubben. Han hälsade vänligt på oss och öppnade dörrarna åt oss så vi kunde kliva in i taxin. Han tog våra väskor och la i bagageluckan innan han också hoppade in i taxin. han startade motorn och frågade vart vi skulle.

-Ehm..out to residential areas please! sa jag artigt och han började köra iväg. Am satt och nynnade på nån One Direction låt men det var för tyst för att höra så jag vågade inte sjunga med ifall det skulle vara fel låt så jag började tänka på mina tankar som far runt i huvet. Vad vi skulle göra först när vi kom fram till vårt hus, skulle vi bada? Skulle vi packa upp innan? Eller skulle vi sätta igång våra nya iphones först?

-Here is it! sa gubben och avbröt mina tankar. Amanda öppnade sin dörr och jag min. Vi klev ut och fick våra väskor av gubben som redan hade hoppat ut och tagit fram dom. Vi log som svar och gubben körde iväg igen. Framför oss låg en gata full av olika, både snygga och fula villor.

-Vilket nummer ska vi leta efter, huh? frågade isabelle jag tog upp lappen med adressen ur fickan

-Nummer 16, enligt mamma som skrivit lappen ska huset vara vitt med svart tak. svarade jag och tittade upp från lappen och såg att alla hus var vita, men just svarta tak.

-Aja! nummer 16 då! svarade jag men en ton av irriteration. Vi började gå fram på gatan och kolla vilka nummer som stog på husen.

-12, 13, 14, 15 och 16! sa Amanda ivrigt och sprang in på en gång som ledde till en trappa. Hon gick upp för den och började hoppa. haha det var jag som hade nyckeln! Mohahahaa! tänkte jag och försökte söla upp mot Amanda.

amandas perspektiv:

Jag började hoppa ivrigt på trappen där jag stod när jag kom på att det var hanna som hade nyckeln.

-Skyyyyyynda! skrek jag när jag såg att hon försökte gå så sakta som hon kunde. Hon skrattade till och började småjogga fram till mig. hon öppnade hennes handväska och började leta.

-Skit! jag glömde den hemma.. sa hon efter en stund. jag började bli smått irriterad nu.

-Men sluta öppna bara dörren! gnällde jag och hon fick upp nyckeln. Hon satte den i låset, vred om och öppnade sakta och spännande dörren till vårt nya hus. Nu var dörren helt öppen och vi klev in med alla väskor i högsta hugg. Jag tror jag hörde ett svagt "woooow!" från Hanna där hon stod med halvöppen mun. Jag kollade framåt och såg en gång ut till ett kök. Det ända man kunde se var att det var helt vit och en köksö med 4 barstolar på ena kanten. Jag kollade åt höger och såg en trappa, vit såklart! Jag kollade åt vänster och såg en rikitgt stor hall. Men det fanns inte så mycket utrymme för platt-tvn, sofforna och alla möbler stod uppraddade där i karttonger. Hanna släppte alla väskor och satt sig på hallbänken med en duns. Hon stirrade ut över det man såg ifrån hallen innan hon sa:

-Du tar trappan och jag tar gången! hon sprang in i det vita köket man såg och jag hörde ännu ett till "wooow!" jag himlade med ögonen och började springa upp för trappan med mina vikitgaste väskor i handen. Jag kom upp i ett stort rum men heltäckningsmatta och vita väggar. Tydligen gjort som ett tvrum. Jag såg 3 olika dörrar. Jag öppnade den första till vänster och där inne stod en stor säng med massor av kuddar och filtar på, även ett sminkbord och en dragspegel. Jag gick in i rummet och drog dragspegeln åt höger. Där bakom fanns en stor w.i.c jag gav ifrån mig ett lätt tjut och gick drömmande in. Den var ju tom såklart men aldrig, aldrig hade jag trott att jag skulle få en sådanhär!

-Haha, lycklig eller? hörde jag Hanna säga och jag snurrade runt ett halvt varv till jag kunde se henne.

-Men ja!? Hur visste du att det skulle finnas en w.i.c? för det såg man klart och tydligt på henne

-Haha! jag har ju alltid tjatat om det på mamma så hon tyckte vi kunde fixa det här. hon log, jag log och jag slängde min resväska i sängen och öppnade den. Nu hade ju jag och Zayn bytt väska så jag förväntade mig att mitt kort skulle ligga där. men det gjorde det inte, istället låg där en lapp över min munkjacka. jag läste lappen och jag tror att jag slutade andas ett tag..