Jag och Amanda stod tätt intill varann framför spegeln och såg på varann. Am hade på sig en blommig ganska hög kjol med en instoppat lite pösigt grått linne till. Över det en jeansjacka och hon fullbordade sedan outfiten med svarta Jeffrey cambell klackar. 

-Du är så hila fin ska du veta! Sa jag och min blick var fast på hennes frisyr. Hon hade kletat på lite dip die på topparna och sedan suttit upp håret i en toffs, då dip die'en blivit i ett perfekt mönster!

-Tack, men du är finast här min modell. Log hon och jag besvarade det. Jag själv hade på mig USA shorts och en vit magtröja med en text på. Färgen på texten matchade shortsen så jag var nöjd. Amanda hade gjort en fläta på mig. Jag hade tagit ur den lite senare så håret blivit sådär fint perfekt vågit och hängde ner över bröstet. Jag hade på mig USA Jeffrey cambell skor som också matchade shortsen så min outfit var faktiskt helt okej. Jag var ju också ganska brun som vanligt så det var snyggt!

-Men kom nu! Sa Am och drog med mig ut ur lägenheten och jag hade tur som hann rycka åt mig min väska med allting i på vägen ut. Vi gick in i hissen och bra stod och log åt varann medans vi åkte ner mot lobbyn. Vi kom ner i lobbyn och gick ut från hotellet. Vi möttes av en härlig sommar vind och mitt leende blev bara större och större! 

-Vart ska vi? Jag har aldrig shoppat i Frankrike förr! Sa amanda, och jag blev lite fundersam, jag har inte heller shoppat här förut. Men det måste väl finnas det vanliga.

-Vänta jag kollar mobilen om det finns något shopping center, nära här! Sa jag glatt och en stund efter var min blick fastklistrad i mobilen. 

-Japp, såklart ska du använda mobilen. Amanda suckade och jag kunde nästan se hur hon himlade med ögonen. Jag flinade men utan mig hade vi inte fått reda på att det fanns ett shoppingcentet på andra sidan Paris. Vi vinkade till oss en taxi och sa att vi skulle till shopping centret på andra sidan stan. För ingen av oss visste vad det hette. Chauffören skrattade men började köra ut mot en stor motorväg. 

-Klockan är 12.23 så vi har en stund på oss! Ska vi käka lunch vid halv 2 och sedan shoppa vidare tills vi inte orkar mer eller hur vill du göra? Frågade Amanda som var inne i mobilen. Och hon tycker jag är mobilberoende.

-Nej, men det låter bra som du säger. Kan du kolla hur mycket vi har på vårt shopping konto, duvet mamma fixade ju ett sånt åt oss!sa jag och kände verkligen hur jag saknade mamma. Jag måste ringa henne sedan. Tänkte jag men avbröts av att chauffören gjorde en tvärsväng och sa något på franska vilket inte lät något trevligt alls.

-Excuse me everything was fine with you? it was some old bastard just! Chauffören stannade på parkeringen till centret och vände sig om mot oss. 

-Oh, it's cool. I just got a little scared, svarade jag artigt och Am nickade instämmande

-Yes, me too. Fast helt okej såg det inte ut. Hon var en aning blek i ansiktet men hon blev säkert rädd som jag. 

-But thanks, we have to go now! Sa jag och drog med mig Amanda ut ur taxin.

-Gud, asso jag trodde jag skulle dö! Skrek nästan Am ut och kollade iskallt på mig.

-Jadu, det ser nog alla du är helt vit i ansiktet, flinade jag och Amanda ruskade på sig och en del av hennes blekhet försvann.

-Men kom nu! Jag började gå med Amanda efter mig in i det stora köpcentrumet.

-Hur mycket pengar hade vi på shoppingkontot nurå? Frågade jag medans vi stirrade ut över den stora arenan kan man säga av butiker. 

-Typ runt 15 tusen, svarade Am och mina ögon spärrades upp!

-Du måste skämta? 

-Nope! Log Amanda varmt men vi hann inte stå kvar där länge till, för rätt som det var sprang vi runt och provade massor av kläder!

 

-

 

Amandas perspektiv:

 

Jag satt och såg på Hanna dör hon satt mittemot mig med sin mobil och blippade. Vi hade gått runt och shoppat riktigt länge och glömt bort tiden så det blev ingen lunch utan fika klockan 3. Vi hade gått in på något fik med franskt namn och suttit oss klockan 3 men nu hade tiden flugit iväg, igen och klockan var halv 4. Men isabelleskulle ändå till någon fransk kompis så vi kunde gå här tills det stängde. Det är så skönt med Hanna,mon har gått igenom hela mitt liv tillsammans med mig och lyssnar alltid på mina problem. Min äkta syster! Då slog det mig! Jag tog upp min mobil och klickade upp alla mina konversationer. Jag har aldrig ringt ellersmsat med Zayn så jag slog upp nytt meddelande och skrev in "Has a great idea, can I call you later tonight? // Amanda xx :)"  jag slog in zayns nummer som jag lärt mig första gången jag såg det på lappen jag fick. Jag skickade iväg smset och la ner mobilen i min väska. Men det vibrerade fort och jag fick ta upp den igen "Exciting! Call as soon as you can! / Zayn xx :))" jag log och stoppade för andra gången ner mobilen i väskan.

-Har du ätit klart så vi kan gå? Frågade Hanna helt plötsligt.

-Men jaaa! För ett tag sen! Sa jag och reste mig upp. Jag tog tag i alla kassar jag hade och hängde sen väskan på axeln. Hanna och jag började gå från bordet vi satt vid och ställde oss mitt i strömmen av allt folk.

-Vart vill du gå nu? Frågade jag Hanna somsåg sig omkring

-Vet inte, där kanske? Svarade hon och pekade på en butik med klänningar.

-Aa det ser bra ut! Svarade jag och vi gick in. När vi kom in sprang Hanna snabbt iväg någon stanns vilket såg ut mot någon ljus rosa klänning som hängde på en galge. Jag svepte med blicken över butiken till en rosa klänning med en vit rosett på ena axeln fångade min blick. Jag gick fram till den och letade fram min storlek inna. Jag gick till provhytterna. Jag klev ur kjolen och linnet och trädde på mig klänningen. Jag fick kämpa ett tag men tillslut lyckades jag få upp dragkedjan bak på ryggen. Den satt perfekt. Jag log åt mig själv i spegeln snurrade runt några varv innan jag bytte om igen. Jag gick ut ur provhytten och mötte Hanna där. Hon höll i den där ljusrosa klänningen som var lite "puffig" nertill och på bröstet. 

-Hittade du något? Frågade hon och jag höll upp min klänning och log stolt. Vi gick och betalade och gick sedan ut. Vi stod och kollade oss omkring lite men plötsligt hör jag Hanna viska:

-Fuck up! Sedan drar hon in mig i någon random butik.

-Asså Hanna vad är det som får dig att dra in mig i en butik för män? Väste jag när jag sett vad för slags butik det var.

-Titta! Hon nickade bort mot en kille som stod och pratade med ett gäng killar. Man såg honom från sidan men jag kände mycket väl igen honom. Det var Eric, Hannas ex. Dom två hade typ ett ganska plågsamt "Break up" och vid den tiden var inte Hanna precis världen lyckligaste. Hon skolkade från skolan i en halv månad och gjorde inget annat än att ligga i sängen och gråta, om hon inte lyckades torka bort floderna av tårar och möjligtvis loggade in på twitter eller Facebook någon gång ibland.

-Fyfan! Väste jag ur mig.

-Men vi måste här ifrån nu! Fortsatte jag. Jag smög ut ur butiken och hoppades på att hanna var efter mig.  Jag gick åt andra hållet än vad det såg ut som att Eric skulle och stannade sedan en bit bort. Vände mig om och såg Hanna stå där helt röd i ansiktet. Hahaha, Hanna rodnar för ingenting!

 

4 dagar senare:

(fortfarande Amandas perspektiv)

 

Jag satt i soffan framför teven med min laptop och i fotöljen bredvid satt Hanna med telefonen. Isabelle hade gått och lagt sig för hon hade blivit sjuk, med hög feber och inte orkat vara uppe sedan klockan 3, och nu var klockan fem i 8. Jag loggade in på twitter och läste några trevliga och otrevliga metions. Mest otrevliga.

-Ey, fyfan, oförskämda människor! Jag vek ihop datan och slog på teven. Det var skvaller, mitt nya favorit-"program". 

-Jag stängde snabbt av teven när jag sett en utav bilderna. Jag la laptopen på tvbordet och du sade huvet i kudden som låg i soffan. Lisa och Zayn? Hur fan gick det till, jag och Zayn som haft sån kontakt nu, jag och Zayn som kysste varann vid Eiffeltornet. Var det äkta eller var Zayn en såndär player som exakt alla andra, och Brad? Jag hörde mig själv snyfta och inte långt efter snyftningarna kom tårar. Jag kände hur någon strök mig över ryggen och sa:

-Sschhhh! Vad hände Am, var det Zayn? Jag nickade mot kudden och Hanna fortsatte stryka mig över ryggen

-Men gumman, du vet ju hur Zayn är mot dig, han är som din riktiga kille! Och den där tjejen, det var säkert hon som kysste Zayn vi vet ju inte. På bilden var det ju faktiskt hon som drog i hans krage under kyssen eller hur? Och om det där nu var äkta, är dom två fan heller värd dina tårar! Hanna hade rätt. Jag reste mig upp och torkade bort tårarna.

-Amanda, du måste ringa Zayn nu och fråga om sanningen! Du och Zayn har ju vart på G länge nu! Han gav upp ett möte för att kunna  gå och fika med dig! Komigen bruden! Jag log mot Hanna och räckte mig mot bordet för att ta mobilen. Jag letade upp Zayn i lina kontakter och tryckte på ring. 1, 2, 3 signaler gick fram innan han svarade:

-Hi Am, i must explaine! 

-Yes! NOW! Röt jag, och blev chockad själv över hur hård jag lät.

-Oh, sorry, bad jag But explaine, now! Fortsatte jag