Jätte bra ! Har läst hela novellen nu och den äger värkligen ! :D

Hej! Har fixat länkbyte nu igen med en tjej som är otroligt duktig på att skriva! Det är en av dom bästa jag läser faktiskt! http://bedersen.blogg.se/index.html där har ni länken, men bloggen består även av hennes IRL och hennes kompis skriver också sitt IRL men jag länkade hela bloggen istället för bara novellen! Puss på er gullungar och tack för alla kommentarer!!!!

Jättebra novell. Har precis hittat den här novellen. Kan man får vara med i novellen? Jag blir kär i Liam och han blir kär i mig! :D <3 Kraam

Hej på er! Kapitlet är klart och kommer antagligen upp imorgon! Men just nu ville jag bara tipsa om en skit bra novell som jag verkligen älskar!! http://onedirectionnovelsbyhajrija.blogg.se/ Stax kommer den upp i menyn också! pussssssssss

Bara för att ha lite roligt får ni en bild från hennes blogg

Hej, vi kommer nu på att vi förmodligen inte får till 2 kapitel idag men vi ska försöka skriva 1 iallafall! Vi börjar nu så håll utkik!! Kram på er

Sålänge får ni en bild på killarna att dregla över!

Hej! Jag tänkte visa/berätta om-/ hur vi gör kapitel! Först sätter vi oss vid Hannas ajpäd - IPad - & skriver, dialogerna är på svenska & resten med. Sen renskriver hon det på datan medans jag letar bilder på hennes iPad & vi tar bilder från http://weheartit.com">weheartit.com eller så tar vi dem själva & redigerar dem. ^^
Det var allt, ciao.

-Haha, lycklig eller? hörde jag hanna säga och jag snurrade runt ett halvt varv till jag kunde se henne.

-Men ja!? hur visste du att det skulle finnas en w.i.c? för det såg man klart och tydligt på henne

-Haha! jag har ju alltid tjatat om det på mamma så hon tyckte vi kunde fixa det här. hon log, jag log och jag slängde min resväska i sängen och öppnade den. nu hade ju jag och zayn bytt väska så jag förväntade mig att mitt kort skulle ligga där. men det gjorde det inte, istället låg där en lapp över min munkjacka. jag läste lappen och jag tror att jag slutade andas ett tag..

amandas perspektiv:

Jag läste lappen flrea gånger om och om igen men fick inte riktigt in det som stod där. men det stod verkligen: "0705503902 call me maybe?// zayn, the man who took your bag ;)" hanna måste ha sett hur chockad jag såg ut för hon kom fram till mig och frågade:

-Vad äre? med en aning orolig ton. när hon kom fram ittade jag upp på henne och jag såg hur hennes ögon flög igenom texten, hon var tyst ett tag innan hon kolla tillbaka på mig.

-Det kan inte vara sant?! sa hon, eller ja, mer skrek. Hon började hoppa upp och ner medans jag kollade på henne. Jag kunde inte heller hålla mig längre så jag tog upp lappen och pussade på den innan jag också började hoppa som ett fån. Efter ett tag slängde vi oss i sängen för att vila efter allt skrik och hoppande. Vi låg båda på rygg och andades tungt. Jag kollade på hanna och där låg hon och sov.  Jag skrattade till lite och kollade på mobilen som visade 01:36. Jag slöt ögonen jag med och innan jag somnade tog jag ett hårdare tag om lappen från Zayn och slöt sedan ögonen.

Morgonen där på (fortfarande amandas perspektiv)

Jag vaknade av en hård duns bredvid mig, jag vände mig om och väntade mig en hanna där men det fanns det inte. Jag rullade över sängen tills jag kom till andra sidan där Hanna somnat. Jag böjde mig över sängkanten och kollade ner. Och där låg hanna och tog sig för huvet.

-Haha, vad håller du på med? frågade jag och försökte kväva mitt lilla fnitter som snart skulle sippra över.

-Ajj.. Aj.. fick jag som svar. Jag flinade och reste mig upp. Gick av sängen och gav hanna en hjälpande hand.

-Här! sa jag och hon tog min hand, jag trog upp henne så hon stod på benen igen.

-Tack, sa hon och började gå ut ur rummet.

-Thanks! sa jag och log. Han log också och det såg ut som om han döljde nått, något som jag borde få reda på. Men liksom vad skulle den kända Zayn Malik från one direction dölja för mig. Vi hade aldrig träffats förut. Efter en stunds tystnad tog zayn fram två lappar och skrev sin autograf på varje. Jag och Hanna fick varsin och Zayn log stort och hans fina chokladbruna ögon tindrade av solen som lös in genom ett fönster. Det var ett perfekt ögonblick. Mina tankar gick över till det jag drömt om i så många år men jag skakade på huvet och viftade bort det som är helt omöjligt. Zayn skrattade till lite. Hans mobil plingade till och han tog upp den.

-Oh its Paul. I must go away to the studio again. But it was nice to meet you. Even with these kinds of this event! Han log. Jag log. Och jag kunde gissa att Hanna också log. Ett perfekt ögonblick uppstog igen mellan mig och Zayn innan han vände sig om och gick ut ur rummet.

hannas perspektiv:

Gud! Zayn Malik hade nyss vart i samma rum som mig och Am, vi hade fått varsin auto av han och vi hade till och med pratat med han! eller ja, Amanda hade pratat med han. Och Zayn var ju så himla mycket snyggare än dom bilder jag sett på facebook, och twitter! Fast min favorit är väl Niall. Mina tankar flög bort när jag hörde någon skika ett glädjetjut. Jag vände mig om och där stod Am på en stol och hoppade upp och ner med Zayns autograf som hon fick.

-Haha vad gör du? frågade jag med en aning trött röst

-Men hallå? vi har ju träffat Zayn! Zayn Malik från One Direction! skrek hon. Det hördes tydligen ut för kvinnan som vi pratat med tiidigare kom in och tittade surt på oss.

-Oh! sorry! sa Amanda och nu lite tystare. Kvinnan log ett ansträngt leende, det märktes att hon inte gillade ungdomar. Hon gjorde en gest ut ur rummet och Am hoppade snabbt av stolet, tog tag i sin väska och gick ut. jag tog min väska jag med och gick efter henne. hon hade nu börjat gå lite fortare till en taxi gubbe som stod utanför en taxi med en skyllt där det stod: persson & ericsson han hade stavat mitt namn fel, det stavades med x men jag orkade inte bry mej så jag fortsatte gå efter Amanda tills vi kom till gubben. Han hälsade vänligt på oss och öppnade dörrarna åt oss så vi kunde kliva in i taxin. Han tog våra väskor och la i bagageluckan innan han också hoppade in i taxin. han startade motorn och frågade vart vi skulle.

-Ehm..out to residential areas please! sa jag artigt och han började köra iväg. Am satt och nynnade på nån One Direction låt men det var för tyst för att höra så jag vågade inte sjunga med ifall det skulle vara fel låt så jag började tänka på mina tankar som far runt i huvet. Vad vi skulle göra först när vi kom fram till vårt hus, skulle vi bada? Skulle vi packa upp innan? Eller skulle vi sätta igång våra nya iphones först?

-Here is it! sa gubben och avbröt mina tankar. Amanda öppnade sin dörr och jag min. Vi klev ut och fick våra väskor av gubben som redan hade hoppat ut och tagit fram dom. Vi log som svar och gubben körde iväg igen. Framför oss låg en gata full av olika, både snygga och fula villor.

-Vilket nummer ska vi leta efter, huh? frågade isabelle jag tog upp lappen med adressen ur fickan

-Nummer 16, enligt mamma som skrivit lappen ska huset vara vitt med svart tak. svarade jag och tittade upp från lappen och såg att alla hus var vita, men just svarta tak.

-Aja! nummer 16 då! svarade jag men en ton av irriteration. Vi började gå fram på gatan och kolla vilka nummer som stog på husen.

-12, 13, 14, 15 och 16! sa Amanda ivrigt och sprang in på en gång som ledde till en trappa. Hon gick upp för den och började hoppa. haha det var jag som hade nyckeln! Mohahahaa! tänkte jag och försökte söla upp mot Amanda.

amandas perspektiv:

Jag började hoppa ivrigt på trappen där jag stod när jag kom på att det var hanna som hade nyckeln.

-Skyyyyyynda! skrek jag när jag såg att hon försökte gå så sakta som hon kunde. Hon skrattade till och började småjogga fram till mig. hon öppnade hennes handväska och började leta.

-Skit! jag glömde den hemma.. sa hon efter en stund. jag började bli smått irriterad nu.

-Men sluta öppna bara dörren! gnällde jag och hon fick upp nyckeln. Hon satte den i låset, vred om och öppnade sakta och spännande dörren till vårt nya hus. Nu var dörren helt öppen och vi klev in med alla väskor i högsta hugg. Jag tror jag hörde ett svagt "woooow!" från Hanna där hon stod med halvöppen mun. Jag kollade framåt och såg en gång ut till ett kök. Det ända man kunde se var att det var helt vit och en köksö med 4 barstolar på ena kanten. Jag kollade åt höger och såg en trappa, vit såklart! Jag kollade åt vänster och såg en rikitgt stor hall. Men det fanns inte så mycket utrymme för platt-tvn, sofforna och alla möbler stod uppraddade där i karttonger. Hanna släppte alla väskor och satt sig på hallbänken med en duns. Hon stirrade ut över det man såg ifrån hallen innan hon sa:

-Du tar trappan och jag tar gången! hon sprang in i det vita köket man såg och jag hörde ännu ett till "wooow!" jag himlade med ögonen och började springa upp för trappan med mina vikitgaste väskor i handen. Jag kom upp i ett stort rum men heltäckningsmatta och vita väggar. Tydligen gjort som ett tvrum. Jag såg 3 olika dörrar. Jag öppnade den första till vänster och där inne stod en stor säng med massor av kuddar och filtar på, även ett sminkbord och en dragspegel. Jag gick in i rummet och drog dragspegeln åt höger. Där bakom fanns en stor w.i.c jag gav ifrån mig ett lätt tjut och gick drömmande in. Den var ju tom såklart men aldrig, aldrig hade jag trott att jag skulle få en sådanhär!

-Haha, lycklig eller? hörde jag Hanna säga och jag snurrade runt ett halvt varv till jag kunde se henne.

-Men ja!? Hur visste du att det skulle finnas en w.i.c? för det såg man klart och tydligt på henne

-Haha! jag har ju alltid tjatat om det på mamma så hon tyckte vi kunde fixa det här. hon log, jag log och jag slängde min resväska i sängen och öppnade den. Nu hade ju jag och Zayn bytt väska så jag förväntade mig att mitt kort skulle ligga där. men det gjorde det inte, istället låg där en lapp över min munkjacka. jag läste lappen och jag tror att jag slutade andas ett tag..

-VI SKA FLYTTA TILL LONDON AMANDA! FATTAR DU INTE VI SKA TILL LONDON!? Jag hade hoppats på att hon skulle förstå att pengarna var gjorda för det och det gjorde hon  ju tydligen. jag började också hoppa och skrika. Efter att vi lugnat ner oss gick vi in igen och pratade. Hanna tog fram sin data och vi började kolla lägenheter.

-DEN VAR SNYGG MED VÄRSTA ALTANEN!

- NEJ DEN MED POOL!

-NEJ FÖRRESTEN DEN MED POOL OCH ALTAN! HAAHAHA! vi skrattade och skrek om vilken vi skulle ha men absolut ingen bråk. Vi bestämde oss för den med altan och pool och började skriva in våra kontonummer..

amandas perspektiv:

(Dom har köpt huset och är på väg till London)

-Kommer sakna dig grymt syrran! jag blinkade och kramade om Evelina. Alla vet att hon egentligen inte är min riktiga syster men efter alla år med hannas familj känns det faktiskt så! Hon har hjälpt mig i alla svåra lägen när hanna inte kunnat göra någonting. Jag släppte taget om Evelina och gick vidare till min "låtsas-mamma Anna" hon hör inte heller till min rikitga familj men jag bor faktiskt hos henne varje helg och har gjort det sen jag var 12! Vi släppte taget om varandra vi med och jag såg en tår falla från hennes öga. Jag log och gick vidare till min "låtsas-pappa Thomas" det är likadant med han, han hör inte till min rikitga familj men det känns så. han som alltid håller masken grät såklart inte ett dugg men man såg att han kände likadant som man visste att hannas mamma gjorde: Vi har blivit så stora och ska nu flytta till london efter att ha sparat sedan vi fyllt 13! Och dom var så glada och stolta över oss. Vi var också stolta över oss själva men ingen, verkligen ingen kan slå hannas mamma, som nu sprutade ut tårar när hanna skulle krama om henne. Jag kramade snabbt om Thomas och ställde mig bredvid den familj som räddat mig från min mamma, som räddat mig från fosterhemmet och från att mitt liv skulle bli ett helvete!

hannas perspektiv:

Am ställde sig bredvid oss som kramades och störtgrät och jag tror jag hörde några snyftningar från Evelina med. Men pappa däremot som alltid håller masken grät inte men man kunde se att han var lika stolt över oss som mamma. Jag släppte taget om min underbara familj som jag nu inte skulle få se förns jul. Om ens då! Jag backade bak en bit tills jag nådde Amandas hand och greppade taget om den. Vi vinkade snabbt innan vi vände oss om för att ta tag i våra väskor som vi ställt på golvet. Vi gick på kön där alla köade för att få kolla upp sina väskor så att dom inte var olagligt packade. Vi blev såklart godkända och lämnade över dom få men alla väskor utom handbagaget till kvinnan som skulle ställa dom på något ställe för att det skulle komma med vårt flyg och inget annat. Det var tydligen strul med alla planen just denna helg. Varför vi inte hade så många väskor var för att vi hade beställt alla möbler och olika saker så att det skulle stå utanför vårat hus när vi kom fram. Mina föräldrar hade tillochmed unnat oss varsin ny iphone! Men vi hade själva fått betala platttvn, soffor och liknande saker. Vi gick mot planet som skulle ta oss till London och jag kände hur Am tog ett stadigare grepp om min hand.

-Haha! tare lugnt tjejen! flinade jag

-Men det här är en dag jag alltid kommer minnas så därför måste jag verkligen få denna dag men min bästa vän som jag älskar över allt annat!

-Awwie! Am det här är bara en av alla många dagar som jag kommer minnas, för jag kommer från och med idag tillbringa varenda dagmed dig, min bästa bästis någonsin! svarade jag och amandas rad med vita tänder visades upp, liksom mina! Vi klev på planet och letade reda på våra platser. Jag tog fönster platsen för isabelle var tydligen rädd för att titta ut. Men rätt som det var skrek Amanda till och tog handen för sitt högra öga så man inte såg det. Jag visste vad det innebar. Hon hade tappat sin lins som gjorde så att båda hennes ögon blev blåa. Jag hade länge tjatat på henne att försöka vara sig själv men hon skyllde på att det var fult och konstigt.

-Men skrik inte så och ta bort handen! sa jag med en flin

-Men sluta och hjälp mig att leta! sa hon och gav mig den där "om-jag-kunde-skulle-jag-slå-dig-blicken" med det blåa öga man kunde se. Jag skrattade till och reste mig upp och vi satt där på huk och letade som värsta fånen efter en lins vi säkert aldrig skulle hitta.

-Yes! Här är den, sa jag och höll upp den

-Taaaack! log Am och tog upp en burk ur hennes handväska. Hon hällde i nån sak i ögat och placerade linsen helt perfekt som om det inet var något konstigt alls! jag skrattade till åt min galna vän och satte mig tillrätta igen.jag hörde hur Amanda satt sig ner bredvid men jag orkade inte slå upp ögonlocken efter denna tidiga morgon.

-Haha, sover du redan? hörde jag isabelle med en retsam röst.

-Mmm.. nästan, snälla tyst nu!

-Jajaja trötter! var det sista jag hörde innan jag började andas tyngre och tyngre tillslut kunde man inte få kontakt med mig för jag hade somnat.

-Hanna! Hanna! Hannaaaaaaaaa! hörde jag Am nästan skrika. jag vände ansiktet åt andra hållet men jag hann inte rikitgt somna om för jag kände någon sparka till mig hårt på smalbenet vilken verkligen inte uppskattades.

-Iiiiiiiiiih! Ajajajaj, vad gör du är du inte rikigt klok! och nu var det min tur att vara högljudd.Jag drog upp benet i sätet för att gnugga bort den värsta smärtan.

-Men hallå, typ. Liksom vi är i london tjejen!? sa Amanda överdrivet glatt. Jag slog upp ögonen och kollade ut genom fönstret. Vi hade landat och min nya liv som londoner skulle börja! Jag flög upp ur sätet och märkte att vi var dom sista kvar på planet. Jag ryckte åt mig min väska och jacka innan jag sprang efter Am ut från planet. När vi kom ut till allt folk såg jag hur Amanda sprang in i den där affären som jag aldrig lärt mig, eller kommer lära mig att uttala. Jag satt mig vid en bänk och tog upp min vattenflaska ur väskan som jag hade köpt på planet. Jag tog några klunkar innan isabelle kom springandes med en ny plånbok i högsta hugg.

-Tja tja! titta vad jag fyndade på rea! skrek hon nästan så vi fick några blickar på oss

-Ja men gud vad bra! Du hade ju just ingen, svarade jag med en tillgjord röst

-Jamen ingen snygg! vi går och hämtar väskorna för övers i min så ligger ett kort på mig som jag ska sätta in i den plånboken som jag skulle köpa här.

amandas perspektiv:

Vi började gå dit väskorna kom ut och Hanna fick tag på sin och efter en stund fick jag min med. Vi gick och satte oss vid bänken som Hanna hade suttit och druckit vatten vid. Jag tog upp min blå/vit randiga inte så jätte tunga väska i knät och slog upp den men när jag öppnade den var det inte något kort på mig som låg överst och det var heller inte min gråa nya munkjacka där. Ingenting som låg där i var mitt. Utan i väskan fanns det killkläder!

-Öhm, Hanna.. Började jag men han inte längre innan Hanna sa

-Det där..hon sa inte mer så jag fortsatte meningen

-Är inte mina kläder! Och det kan inte vara min väska! Vi började leta efter en lapp eller nått med namn eller nummer men hittade ingen så vi gick till en kvinna som tydligen jobbade på flygplatsen och frågade om det var nån som råkat få fel väska.

-No, i dont think so.. Svarade hon när vi frågat Vi vände oss om för att gå men sen hörde vi kvinnan säga

-By the way, there was some guy who called and had received the wrong bag, he was apparently known uhm... Det lät som om hon letade i hjärnan efter hans namn.

-Oh! Zayn Malik! Sa hon och jag tror jag dog en smula! Jag och hanna tittade på varandra och sedan tillbaka på kvinnan

-Are you sure? Sa hanna tveksamt

-Yeees! Sa kvinnan glatt

-Come here! fortsatte hon och vinkade till sig oss. Vi följde efter henne till ett rum där vi fick sitta och vänta på att självaste zayn malik skulle komma och byta väska med mig! Tänk att den killen som jag hade affischerat hela mitt rum som jag har i hannas hus med skulle komma hit med min väska. Han, Zayn Malik hade hållt i min väska och till och med kanske öppnat den! Efter en stund som jag och Hanna hade suttit tysta slogs dörren upp och en rödflammig Zayn kom in!

-Oooh! Im so so very very sorry! Sa han bönande och det såg ut som att han snart skulle ställa sig på knä vilken sekund som helst. Jag och hanna reste oss upp.

-Haha, its okey! sa jag och räckte över hans väska och fick till baka min.

-Thanks! sa jag och log. Han log också och det såg ut som om han döljde nått, något som jag borde få reda på. Men liksom vad skulle den kända Zayn Malik från One Direction dölja för mig. Vi hade aldrig träffats förut. Efter en stunds tystnad tog Zayn fram två lappar och skrev sin aoutograf på varje. Jag och Hanna fick varsin och Zayn log stort och hans fina chokladbruna ögon tindrade av solen som lös in genom ett fönster. Det var ett perfekt ögonblick. Mina tankar gick över till det jag drömt om i så många år men jag skakade på huvudet och viftade bort det som är helt omöjligt. Zayn skrattade till lite. Hans mobil plingade till och han tog upp den.

-Oh its Paul. I've to go away to the studio again. But it was nice to meet you. Even with these kinds of this event! Han log. Jag log. Och jag kunde gissa att Hanna också log. Ett perfekt ögonblick uppstog igen mellan mig och Zayn innan han vände sig om och gick ut ur rummet.

Jag vaknade av att jag hörde skratt nerifrån köket. Jag snurrade ett varv i den varma sängen innan jag satt mig upp och kände det varma solskenet i mitt ansikte. Jag smålog för mig själv eftersom jag visste att det var min älskade syster och älskade bästa vän som skrattade där nere i köket. Varför min bästa vän sovit här och inte väntade på att jag skulle vakna som vanliga bästa vänner gör när dom sover över var för att Amanda min älskade bästis som jag älskar något enormt, alltid bodde hos min familj varenda helg efter att hennes pappa lämnat henne och hennes mamma när Amanda föddes för att föräldrarna var så unga, och snart efter att Am fyllt 12 blev hennes mamma alkoholist och började bete sig rikitgt illa. Så hade Am levt ett tag eftersom hon inte vågat skvallra. Men mina föräldrar kom på henne en dag när Amanda kom springandes hem till oss gråtande in i mitt hus och var helt blå överallt och det rann blod från hennes ena ögonbryn. Då ringde mina föräldrar polisen och Ams mamma blev fast. Efter det bodde Amanda hos mig flera veckor men blev sedan plaserad på ett foster hem. Jag hade blivit så förtvlivlad och jag har ju ett riktigt högt temprament så det blev ett riktigt stort bråk med skrik och gråtande barn. Så vi gjorde en kompremiss, Amanda bor hos min familj på helgerna och i veckorna i fosterhemmet. Även fast hon bor hos oss, får hon betala mycket själv eftersomk hon bor en större del av sitt liv på fortserhemmet, så när vi flyttar till London -som vi tänkt i framtiden - kommer hon antagligen inte ha så mycket pengar eftersom att innan hade hon och hennes familj till och med svårt att betala hyran för lägenheten! Men jag ska finnas där och fixa ett ordentligt jobb åt henne, vad som än krävs!! Det har vart så i många år nu att hon bott hos oss och min syster Evelina är Ams syster också! Det har jag inget emot eftersom Amanda också är min syster och då borde ju Evelina vara hennes syster med. Evelina älskar Am riktigt mycket hon med, men absolut inte lika mycket som jag.

Efter att jag suttit i sängen ett tag slängde jag av mig täcket och ställde mig på golvet. Jag såg in i spegeln och såg en rikitgt trött tjej med långt blont hår och isblåa ögon. Mina ögon var det jag älskade mest med mig själv! Fast jag hatade att jag var så agresiv, för minsta lilla sak kunde jag börja skrika slåss och sparkas. Flera gånger när killar retat mig i mellanstadiet hade jag låst indom på toan. Och flera andra gånger hade jag nypt killar som gjort dumma saker mot mina vänner, så attdom hade börjat grina. Men dom vänner jag försvarat hade jag lite senare i mitt liv förlorat genom min aggressivitet. Amanda tycker säkert det är konstigt, och mina föräldrar med för dom har pratat med mig om det, men jag har aldrig i mitt liv blivit sur på Den där perfekta tjejen, hon som är så fin, snygg, vacker och bäst. Den som alla killar stirrar på och den som betyder mer än allt för mig. Tjejen som har ett blått och ett grönt öga, men använder en blå lins över det gröna ögat. Den tjejen som får alla att skratta den tjejen som jag kallar min käraste syster. Nämligen Amanda. Men tillbaka till spegelbilden,det man kunde se utifrån på mig, smal, riktigt smal var jag faktsikt. det är däför jag siktar på att bli modell, eftersom jag även är en lång tjej. Jag sprang ner för trappan och mötte två glada tjejer.

-Hej bruden! log Am. Jag log som svar och gick mot kylskåpet för att ta fram något att äta.

-Godmorgon, sa jag när jag insåg att det inte fanns nått gott.

-Mamma och pappa tog cykeln till coop för att köpa frallor! sa Evelina min älskade syster när hon hörde hur min mage kurra.

-Jahaa! Men vad gör ni då? frågade jag glatt

-Hahaha! Tummkrig! svrade Amanda min älskade bästa vän med sin klingiga röst

- 1, 2, 3 jag förklarar tummgrig! sa Eve och dom satt och vred och skrattade medans dom tävlade. Jag skrattade till lite för mig själv och sprang upp på mitt rum för att ta på mig något vettigt för denna fina sommardag! Det har gått nästan 2 veckor sen skolan slutade och jag och Amanda behövde bara nåra tusen till för att kunna flytta till london. Vi hade planerat det sen Amanda flyttade in hos oss. Jag öppnade min garderobs dörr lite dystert och tog fram ett par svarta shorts och ett vitt pösigt linne. Jag hade alltid drömt om en w.i.c tänkte jag när jag drog på mig shortsen. Det ska jag fixa till lägenheten i London.. När jag var klar med mina kläder drog jag snabbt ut ett par jeansshorts och ett vitt pösigt linne som Am skulle ha på sig. Vi delar garderåb vilket jag inte har någe emot alls! Jag sprang sedan in till Eves rum och öppnade hennes garderob. Hon var ännu smalare än mig och Am men hon är ju faktiskt 15 och ja och Amanda är 17. jag tog fram ett par shorts och linne till henne med och sprang ner för trappan. Den slutade i hallen så jag såg att mamma och pappas skor var där så dom har väl kommit hem. Tänkte jag. Jag gick in i köket men där satt ingen. Jag gick in i vardagsrummet men där var dom inte heller. Dom kanske är ute och äter på vår altan eftersom det är så soligt, tänklte jag snabbt innan jag sprang iväg för att kolla där. Och när jag öppnade till altandörren stod alla där med en skyllt uppsatt och Evelina stod med ett stort kuvert i handen!på skyllten stod det "yaaaaaaaaaaaaaaaaaaay!!"

Amandas perspektiv:

När Hanna hade sprungit upp på sitt rum så sprang jag och eve ut på altanen där mamma och pappa stod och väntade med sina skor i handen

-Äntligen! säger Tomas, eves o hannas pappa lite för högt.

-Shhhhhhhhh! svarar jag och Anna (dersas mamma) lite irriterat och jag tar tag i deras skor. Springer snabbt ut i hallen och ställer deras skor där. Efter springer jag tillbaka tuill altanen där dom redan suttit upp skyllten där det står "yaaaaaaaaaaaaaaaaaaay!!" Vi hade planerat det här på sommarlovskvällen när Hanna hade vart med sin moster och shoppat. jag fick följa med men jag ville ju inte eftersom vi skulle planera det här.

-Hon kommer! sa Evelina i en hög viskning. Vi ställde oss i våra possintioner och väntade. Det tog en stund eftersom hanna säkrt skulle leta efter oss inuti huset först. Men sen öppnades altandörren och Hanna kom ut. Man kan nästan säga att hemmes haka åkte ner på altangolvet. Hon stod där och grundade oss innnan hon frågade:

-Vad är det här?

-Öppna det stora kuvertet! sa Evelina glatt och Hanna steg försiktigt fram till Evelina. Hon tog emot kuvertet och öppnade. Lagom tills hon hade fått upp checken på 50 000 kr skrek vi:

-Tadtaaaaaaaaaaah! och hon tappade hakan igen. Men hon drog upp den och log. Jag trodde hon skulle få en större och gladare reaktion. Och den kom!

-Aaaaah oh herre guuuuuuuud! ihihihi hahaah! hon skrek och hoppade och skratta. Och gav oss en varsin stor kram. Men innan hon kramade mig skrek hon fast lite tystare:

-VI SKA FLYTTA TILL LONDON AM! FATTAR DU INTE VI SKA TILL LONDON!? jag hade hoppats på att hon skulle förstå att pengarna var gjorda för det och det gjorde hon ju tydligen. Jag började också hoppa och skrika. Efter att vi lugnat ner oss gick vi in igen och pratade. Hanna tog fram sin data och vi började kolla lägenheter.

-DEN VAR SNYGG MED VÄRSTA ALTANEN!

- NEJ DEN MED POOL!

-NEJ FÖRRESTEN DEN MED POOL OCH ALTAN! HAAHAHA! vi skrattade och skrek om vilken vi skulle ha men absolut ingen bråk. Vi bestämde oss för den med altan och pool och började skriva in våra kontonummer..

AND WHAT DO U THINK? KOMMENTARA